Håret

Då va det dag 15 på schemat med blandade känslor. Sist mådde Sebbe dåligt av de cellgiftet som han skulle få idag men idag gick det fint, blev ju premedicinerad för illamående. Sebbe tycker det ska bli skönt med en liten paus även om han trivs med den roliga och trevliga personalen inne på dagvårdsavdelningen. Och lekterapin e inte att förglömma, där har vi spendarat de flesta timmarna idag.

Allt gick jätte bra idag. Sebbe va lite nervös över att få nålen satt i port-a-cathen innan vi åkte in men det gick hur fint som helst. Han hann inte reagera ens och så va den på plats.

En sjuksköterska som hade uppgiften till att åka ut och informera om sjukdomen på skolor m.m kom in och presentera sig så henne ska vi definitivt dra nytta utav. Hon skrev även ihop en liten informationslapp som sen barnen i sin tur kan ta med sig hem till föräldrarna. Hon skulle höra av sig efter helgen så vi ev. kan boka in en dag. Hon ville ju gärna att Sebbe oxå va med.

Håret har ju varit en liten känslig punkt för Sebbe och jag har vid flera tillfällen hört med honom om vi inte skulle raka av håret innan det trillar av vilket ju kan kännas mer drastiskt men det har han ju inte nappat på. Men nu efter hand som han själv märkt att håret förändrats och att han tappar mer och mer så blev det aktuellt idag när vi kom hem från sjukhuset. Han lyssnar ju väldigt mycket på personalen inne på avdelningen och Karin påpekade ett hett tips idag och det va just att raka av håret så man slipper få det i munnen. Och det va just det han nappade på, att han inte vill ha det i munnen hi hi hi...

Eftersom jag inte har en hårtrimmer själv ringde jag min kompis Caroline som har och frågade om vi kunde låna den och det gick givetvis bra. Frågade Sebbe först om vi skulle köra ner till dom och fixa det där men det ville han inte för han ville inte att Ida skulle se honom. Pratade med grannen då jag bara skulle köra och hämta trimmern och då visade det sig att dom hade så vi slapp köra. När allt håret va av och Sebbe duschat sa han några lättande ord till mig. "Jag vill leka med Ida en liten sund" och det kändes så skönt med tanke på att han till en början inte ville och verkade skämmas för att han inte har hår. Barn e barn och det gäller att försöka hänga med i svängarna. Vi åkte i alla fall dit en stund så dom fick leka.

Så nu e det alltså en paus på 1 ½ vecka med både kortisonen och cellgifterna. Det enda han måste ta nu e ju färdigt den 10 dagars kuren Heracillin samt att vi måste upp på vårdcentralen för blodprover varje vecka.

Får se hur snabbt aptiten minskar nu efter han slutat med kortisonen. Aptiten e ju enorm just nu, konstant hungrig men det skulle minska rätt snabbt sa dom.

Nu sover han gott här vid min sida, helt utslagen.

Min älskade, fina, glada, positiva, underbara, lilla coola kille. Mamma älskar dig!

Godnatt!