Efter en lång väntan...

Porten används en sista gång!

Igår va det ju äntligen dags. Vi va kallade att infinna oss på postop kl:11.00 vilket vi va. Vi blev inskrivna och tilldelade en säng och kläder förberedes till oss. Vi fick till oss ganska snart att där va förseningar så om vi ville gå ner till lekterapin så kunde vi det så ringde dom efter oss när det började närma sig. Typiskt e det ju att lekterapin har stängt mellan 13-14 men men det va ju fint väder så vi njöt en stund ute på gården.
Precis som spökstunden börjat på lekterapin ca: 13.30 så ringde dom givetvis från op och vi fick bege oss upp. Sebbe fick byta om och dom satte nål i porten så allt va klart. Vi fick till oss att det skulle dröja en stund till så då blev det filmstund på rummet.
När klockan va ca: 15.30 kom läkaren in och pratade och berättade lite om att hon skulle försöka snygga till det gamla ärret lite då det va rätt så brett osv... Jippi...snart dag...men ack nej!! Sebbe började bli otålig, irriterad och ledsen, han va ju självklart jätte hungrig! Då satte dom dropp på honom.
När vi väl kom in på operationsbordet va klockan, hör och häpna. 18.30 min stackars tappre kille hade då varit fastande i mer än 12 timmar inte konstigt det tar på humöret! Ja ja...vi ska väl vara glada att vi inte blev strukna då hade han nog brustit helt!
Väl inne i operationssalen så gick allting fort. Operationen tog inte mer än ca 40 min och den gick smidigt och lätt att ta ut sa dom.
Efter va han lite yr men det rättade upp sig rätt snabbt och då frågade han direkt efter mat, givetvis. Han fick lite fika där inne och började direkt tjata om att få åka hem. Så det tog inte långa stunden innan han bevisade för syster att benen fungerade som dom skulle...och vi fick åka hem.
Det blev en lång dag på sjukhuset.
Vi va hemma vid 20.00 och jag hade ju fått organisera ifrån sjukhuset att Johannes fick skjuts ut till Trollevallen då dom hade match med denna dagen. Direkt när vi va hemma skyndade jag mig ur där så jag hann i alla fall se den sista kvarten. Tackar pappa som så många gånger innan för hjälpen , som fick köra Johannes dit. Givetvis gjorde ju Johannes mål med denna matchen som jag missade! Där går fler tåg, morfar fick se målet i alla fall.

Även idag har det varit fantastiskt väder och det har varit härligt att se Sebbe och de andra barnen springa och leka vattenkrig ute på gården. Barn e fantastiska!!
Lite öm e han idag men inte så farligt, mest om han skulle råka röra vid där på något vis.
Det jobbigaste nu i så fint väder e ju att han inte får bada på 10 dagar!

Nu e det bara att vänta och se hur fint ärret blir. Sytt med stygn som försvinner av sig själv, förhoppningsvis blir det något mindre än va det va innan i alla fall.

Nu planerar vi för nästa event som e Johannes konfirmation på lördag!

Puss och kram på er...

Dagen D

Nedräkningen har nått sitt mål och alla förberedelser är snart gjorda!
Denna dagen har Sebbe väntat på, idag ska han få opererat ut sin Port-a-cath! När brevet kom på posten började direkt nedräkningen och han hoppade av lycka. Jag tror eller upplever inte direkt att han störs eller besväras av den men jag tror glädjen att det e ytterligare ett steg i rätt riktning som gör det.
Idag steg vi upp kl:05.00 för lite frukost då Sebbe va tvungen att vara fastande från 06.00. Sebbe somnade om en stund igen på soffan och vaknade plötsligt med ett ryck då han hade drömt att klockan va 11.15 och att vi missat operationen, söte! Tror allt han e lite spänd och orolig :-/
Nu har Sebbe precis skrubbats så nu fattas bara att porten ska emlas sen bär det av! :-)

Ha en fantastisk solig dag alla!! Kram på er...

Ännu ett steg i rätt riktning

Tiden går och vi med den. Så länge det bara får framåt i rätt riktning så får det gå hur fort det vill.

I onsdags va vi inne för MR-röntgen, blodprovstagning och läkarbesök.
Först när jag berättade om kalleslerna för Sebbe blev han besviken då han hade hoppats på att få bli av med sin Port-a-cath. Det pratades lite löst om det förra gången vi va inne på återbesök att han ev. skulle få bli av med den nästa gång det va dags att komma tillbaka. Men det blev inte så och besvikelsen gick över efter ett par dagar även om den va stor till en början.

MR röntgen tog  en och en halv timme denna gången vilket märktes på Sebbe att det blev jobbigt. Men trots den långa stunden så gick det ändå bra.
Blodproverna fick vi svar på direkt och dom visade inga tecken på konstigheter.
Idag ringde Sebbes läkare om röntgensvaret. Där va inga förändringar sen sist, några förstorade körtlar på ett par ställen som e oförändrade. Inget aktivt så det ser väldigt bra ut! SKÖNT!!!

Hon berättade även att hon skickat en remiss så Sebbe kan få bli av med sin Port-a-cath, hon höll tummarna på att det blev inom kort annars pga infektionsrisk får vi vänta till hösten.
Sebbe blev glad i alla fall och hoppas på att få bli av me den så fort som möjligt.

Livet går vidare!

Nu ser vi fram emot lite varmare väder tack!!