torsdag 17 juni 2010

När man tror allt går som en dans...

Berättade i föregående avsnitt att allt gick så bra som det kunde bli. Hungern va inte så farlig. Svullnaden va inte så farlig, ja över lag så rullade allt på bra. Men bara dagen efter föregående blogg inlägg...ökade aptiten, svullnaden började tillta, smärta i benen tilltog dagarna efter, nervryckningar i vänster arm samt kräkningar.

Har fått kontakta läkaren igen och fått utskrivit på recept mot illamåendet. Mycket mediciner blir det.

Sista schemalagda behandlingsdagen denna schemaperioden var i måndags. Idag är det onsdag och biverkningarna börjar förhoppningsvis minska nu. Verkar så i alla fall.

Fick tyvärr inte reda på i måndags vilken av de 2 olika behandlingsformerna Sebbe skulle få följa. Men på onsdag nästa vecka är det ju dags för att åka in igen på PET-CT röntgen och då ska vi få beskedet.

Nu har vi ju uppehåll med cellgiftet och kortisonen i 2 veckor igen och det märks. Tröttheten utan kortisonen blir tydlig samt att aptiten ju också minskar. Idag sov han till kl: 11.00. Men då hade han ju i och för sig också varit uppe och kräkts 4 gånger mellan 03.00-05.30 så det är ju inte sååå konstigt.
En dag i taget!
Fånga dagen!
Hoppas solen skiner imorgon me! =)
Natti natti...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar