Starten...

Trodde aldrig jag skulle starta en blogg. Men nu gör jag det mest för min egen skull men samtidigt för att kunna förmedla vad som händer och sker på ett effektivt sätt, bara till att inse att man inte kommer orka ta alla samtal och frågor framöver.

Sebbe!

Sonen som är född med full rulle och energi till tusen.

Nu förändras saker och ting. I december fick Sebastian mycket hög feber som vägrade försvinna eller gå ner. Efter nästan en vecka och febern kvarstod samt att vi hittat svullna körtlar under höger armhåla uppsökte jag läkare på vårdcentralen. Läkaren undersökte, tog lite prover och skickade hem oss med uppmaningen att ge ibumetin regelbundet då han tyckte det skulle kunna vara en infektion. Vi gjorde så. En vecka senare uppsökte vi samma läkare igen då febern fortfarande inte gett sig samt att svullnaden i armhålan blivit betydligt större. Läkaren gjorde samma sak som föregående tillfälle och skickade åter igen hem oss med uppmaningen att ge ibumetin regelbundet.

Detta va inte tillfredställande tyckte jag så jag körde direkt till barnakuten i Lund. Där kändes det direkt som vi blev omhändertagna. Nya prover togs, lungröntgen gjordes, skrevs ut antibiotika ifall det skulle kunna vara en infektion och remiss skrevs direkt att infinna oss på dagvårdsavdelning 64, barnonkolog avdelning, måndag morgon. Beställdes även ett ultraljud till måndagen. Akuten säkte vi en fredag, alltså hände här saker snabbt och effektivt!

Väl i goda händer så rullade det på. Där togs punktionsprover, bytade antibiotika då de första inte gav resultat då di verse prover fortfarande tydde på en eventuell infektion. Sebbe fick en reaktion av antibiotika nummer 2 och fick då utskrivit ytterligare 2 st som skulle tas i kombination men även dessa utan något resultat.

23/12-09

Biopsin skedde denna dag samt att vi blev inlagda på avdelning 64 eftersom antibiotikan inte gav något resultat och att han fortfarande hade feber.

Biopsin: Den gick bra, dom tog ut 4 st körtlar som skickades iväg på analys.

Sebbe fick under tiden han va inlagd antibiotika intravenöst 08.00. 14.00 och 24.00, där emellan fick vi lämna sjukhuset och då försökte vi fira jul och göra det så bra som möjligt.

Detta va ju inte allt som hände under denna julen. 14/12 blev jag opererad själv för karpaltunnelsyndrom samt att Johannes den store sonen den 20/12 bröt foten då han åkte snowracer. Helbensgipsad blev stackaren. Så många sjukhusbesök belv det. Folk tittade på oss när vi kom. Johannes med helbensgips, Sebbe med bandage om venflonet som satt på handen och jag själv som även hade en bandagerad hand. Sjuka familjen blev vi snabbt.

Tack alla nära och kära som fanns där för oss denna tiden.

Ett speciellt tack till Caroline, en sann vän, som städade hela min lägenhet lillejulafton då vi va inne för biopsin. TACK!!

Sen till mitt hjärta, Niclas, som fick stå ut med mig. Fullt medveten om att jag inte va rolig att tas med under denna tiden. Han tog ledigt från jobbet och stannade hos oss. Gav Johannes den uppmärksamheten som även han behövde men jag inte kunde ge. TACK!!

Mamma som va ett stöd och gjorde julmaten. TACK!!

Pappa ( som alltid finns till hands vad det än gäller ) och Lisbeth som gjorde alla förberedelser med mat, dukning, julklappar m.m TACK!!

Ock till alla som skickar sms, mail och ringer och framför sina tankar på oss. Även om jag inte svarar så vet jag att ni finns. TACK!!

Efter en lång tids behendling med antibiotika intravenöst började äntligen febern ge vika. Provsvaren från patologen väntade vi förtfarande på då vi den 5/1 blev utskrivna.

Flera återbesök med provtagningar följde men ingenting hittades. Alla provsvaren hade kommit från alla delar och misstankar om virus, infektioner m.m och fortfarande ingenting hittade dom. 24/3 släpptes vi från barnonkologens sida med notering i journalen "kraftig lymfkörtel förstoring av okänd anledning".

Vi drog en djup lättande suck.