Händer det här verkligen???

Tiden gick och vi trodde det "farliga" va över.

Jag visste att någonting va fel... Från det vi blev utskrivna, men med fortsatta kontroller på avd, och gick tillbaka till det "normla" åkte Sebbe på den ena infektionen efter den andra. Han började även klaga över ryggont i början på febuari. Om jag säger som så så har jag inte jobbat en enda fullständig vecka på hela detta året. Då e det något som inte stämmer!

Ca: 3 veckor efter det blev bestämt att dom skulle släppa oss på barnonkologen, då där inte fanns några synliga tecken längre på svullna körtlar och alla prover va bra kom svullnaden i höger armhåla tillbaka. Detta va nu den 8/4.

Va inne på dagvårdsavdelningen samma dag då läkaren ville kolla på honom direk och sa redan på telefonen att det skulle bli att börja om från början med ny biopsi.

12/4 blev biopsi nummer 2 av.

Det gick bra. Dom satte ett avlastningsdrän så vi blev tvungna att ligga inne ett dygn. Han hade lite ont men hade humöret uppe i alla fall. Wii kunde han allt spela lite på rummet.

Väl hemma igen 13/4 och åter i skolan 15/4.

Smärtan i ryggen tilltog mer och mer mest natte tid då han kan vakna och vara ledsen. Speciellt en natt va fruktansvärt vilket gjorde att jag sökte igen. Ingenting gjordes och det kändes som jag inte blev tagen på allvar... Dagvårdsavdelningen va stängd så det va en annan avdelningsläkare vi fick träffa. Jag va varken nöjd eller glad då vi åkte därifrån.

Måndag 19/4 va vi på BUS i Eslöv på remiss för den trånga förhuden som Vårdcentralsläkaren konstaterat under denna tiden me och som vi även fick en kortisonsalva att behandla med.

Läkaren på BUS konstaterade snabbt att han inte alls hade trång förhud utan att den va fastvuxen och att det ite alls e ovanligt. Det problemet löser sig av sig själv i framtiden. Det va ju en lättnad samtidigt som man tappar förtroende för läkare som påstått annat tidigare. Denna läkare upptäckte även en svullnad / utbuktning på ryggen mellan ryggraden och skuldran som va ca 3 x 4 cm. Eftersom han läst Sebbes journal va det ju inget han kunde börja dra i sa han utan att det va ju barnonkologens bord så att säga. Han skrev om upptäckten i alla fall till dom.

Jag ringde ju själv med in till dagvårdsavdelningen och etftersom Sebbe ändå mådde hyfsat bra förutom feber som kommer och går som den själv vill och ryggsmärtan lika så bestämde vi att vi skulle komma upp på läkarbesök fredag 23/4 då vi ändå hade ultraljuds tider och skulle in till sjukhuset i alla fall.

23/4

Mamma följde med och nu så här i efterhand e jag väldigt väldigt tacksam för det.

Först va det ju ultraljud av njurar och buk sen fick vi reda på att läkaren även hade skickat en remiss på en lung röntgen så det tog sin tid där uppe.

Väl sen på avdelningen kom läkaren ganska snabbt. Sebbe hann bara få emla på i armvecken så va det dags för läkarens undersökning.

Så kom beskedet man väntat på. Det va ett besked...men inte det beskedet man ville få!

Cancer! Hodkins sjukdom!

Vilken form? Vilken grad? Händer detta verkligen??? Vad händer nu???

Läkaren önskade tid för en del nya undersökningar/provtagningar redan på tisdag men där fanns inte tid förrän på torsdag 29/4 så då drar det väl igång allting.

29/4 ska det tas fler blodprover, UKG/EKG, PET-CT och läkarundersökning.

Och i snar anslutning till dessa undersökningarna vill dom förbereda genom att söva Sebbe än en gång för att operera in en portacat och samtidigt ta benmärgsprover.

Stackare vad han kommer få stå ut med min lille kille...